söndag 1 mars 2009
Affischer och vägskyltar
Den här skylten var inte helt ovanlig att se. Barn blir sexuellt utnyttjade även här i Sverige, men skulle vi någonsin få se en sån här skylt uppsatt på Sergels Torg? Knappast.
Även denna affisch skulle vara helt rätt att sätta upp på våra elskåp och anslagstavlor.
Dessa affischer förklarar däremot dilemmat i Zambia. Det är väldigt vanligt att man (männen speciellt) har flera partners, vilket är en av faktorerna till varför hiv/aids sprids så pass fort.
Systerskap!torsdag 26 februari 2009
Hemma! Och Etiopien!
Mjaha, då var man hemma igen då. Är inte helt van än vid att skriva med å, ä och ö så det kanske blir lite fel ibland.
Känns lite konstigt att se snö nu utanför fönstret istället för palmer eller mangoträd. Kallt är det också... burr. Det var kallt i Addis också fast där hade vi fortfarande en palm utanför fönstret.
Igår morse flög vi över Alperna samtidigt som vi åt frukost, det var nice. Och sista timmen innan vi landade i Stockholm var vi alla helt exalterade och fattade inte riktigt vad som hände. Är vi i Sverige nu? Så det är inte Zambia vi flyger tillbaka till?
Etiopien var nice, fast hotellpersonalen var fruktansvärd. Vi kom till hotellet runt halv elva kanske, på kvällen alltså, så alla var redan trötta och ville gå och lägga sig. Men icket. Vi hade bokat via mail, och fått ett pris på 18 dollar per person och natt. Men det var tydligen inte alls priset de hade på det hotellet, utan de skulle först ha 50 dollar pp/natt. Fattade aldrig riktigt hur det funkade, men vi bokade via nåt som hette Z Guesthouse som vi också trodde var stället vi skulle bo på, men vi bodde på nåt som hette Bete Abraham Hotel. Så vi fick prata med nån manager från Z Guesthouse och fick tillslut priset till 20 dollar pp/natt.
Dagen efter började vi med att åka in till stan för att ta ut pengar. Detta visade sig vara i princip omöjligt. Totalt finns det typ 10 bankomater i hela Addis Abeba, och det är ingen liten stad om man säger så... Så efter att ha yrat runt ett tag på Piazzan och ätit frukost utanför en supermarket (typ Ica) så tog vi en taxi till Hilton Hotel. Där fanns två bankomater, men så klart kunde ingen av oss ta ut pengar där. Så efter jag vet inte hur länge och några samtal med managern för banken så kom vi fram till att det var fel på kontakten mellan den banken och Sverige. Så vi tog oss en promenad till Sheraton istället. På vägen dit gick vi så klart fel och fick gå tillbaka en bit, men vi hann se en hel del på vägen dit. Misären i Addis är mycket mycket mer påtaglig än i Lusaka. Folk låg och sov överallt och fattigdomen syntes betydligt mer på ett annat sätt. Men det värsta var när vi kom fram till Sheraton. Det är nog det vidrigaste jag nånsin sett. Sheraton i Addis är det lyxigaste hotellet jag satt min fot på. Jag vill inte ens veta vad det billigaste rummet där kostar. På deras hemsida står det dessutom "Discover what luxury really means".
Precis till vänster om Sheraton, och då menar jag verkligen precis brevid, så låg det en kåkstad. Trasiga plåtskjul, om det ens fanns ett plåttak. Jag har hållt mig relativt frisk i princip hela resan, men då mådde jag illa. Där inne bor det småfeta vita gubbar och betalar äckligt mycket för ett rum (eller svit) och där ute bor barnfamiljer i skjul och har knappt mat för dagen.
Känns lite konstigt att se snö nu utanför fönstret istället för palmer eller mangoträd. Kallt är det också... burr. Det var kallt i Addis också fast där hade vi fortfarande en palm utanför fönstret.
Igår morse flög vi över Alperna samtidigt som vi åt frukost, det var nice. Och sista timmen innan vi landade i Stockholm var vi alla helt exalterade och fattade inte riktigt vad som hände. Är vi i Sverige nu? Så det är inte Zambia vi flyger tillbaka till?
Etiopien var nice, fast hotellpersonalen var fruktansvärd. Vi kom till hotellet runt halv elva kanske, på kvällen alltså, så alla var redan trötta och ville gå och lägga sig. Men icket. Vi hade bokat via mail, och fått ett pris på 18 dollar per person och natt. Men det var tydligen inte alls priset de hade på det hotellet, utan de skulle först ha 50 dollar pp/natt. Fattade aldrig riktigt hur det funkade, men vi bokade via nåt som hette Z Guesthouse som vi också trodde var stället vi skulle bo på, men vi bodde på nåt som hette Bete Abraham Hotel. Så vi fick prata med nån manager från Z Guesthouse och fick tillslut priset till 20 dollar pp/natt.
Dagen efter började vi med att åka in till stan för att ta ut pengar. Detta visade sig vara i princip omöjligt. Totalt finns det typ 10 bankomater i hela Addis Abeba, och det är ingen liten stad om man säger så... Så efter att ha yrat runt ett tag på Piazzan och ätit frukost utanför en supermarket (typ Ica) så tog vi en taxi till Hilton Hotel. Där fanns två bankomater, men så klart kunde ingen av oss ta ut pengar där. Så efter jag vet inte hur länge och några samtal med managern för banken så kom vi fram till att det var fel på kontakten mellan den banken och Sverige. Så vi tog oss en promenad till Sheraton istället. På vägen dit gick vi så klart fel och fick gå tillbaka en bit, men vi hann se en hel del på vägen dit. Misären i Addis är mycket mycket mer påtaglig än i Lusaka. Folk låg och sov överallt och fattigdomen syntes betydligt mer på ett annat sätt. Men det värsta var när vi kom fram till Sheraton. Det är nog det vidrigaste jag nånsin sett. Sheraton i Addis är det lyxigaste hotellet jag satt min fot på. Jag vill inte ens veta vad det billigaste rummet där kostar. På deras hemsida står det dessutom "Discover what luxury really means".
Precis till vänster om Sheraton, och då menar jag verkligen precis brevid, så låg det en kåkstad. Trasiga plåtskjul, om det ens fanns ett plåttak. Jag har hållt mig relativt frisk i princip hela resan, men då mådde jag illa. Där inne bor det småfeta vita gubbar och betalar äckligt mycket för ett rum (eller svit) och där ute bor barnfamiljer i skjul och har knappt mat för dagen.
onsdag 18 februari 2009
40 grader & prostitution
Tank, om exakt en vecka ar jag tillbaka i Stockholm, dar det dessutom ar 40 grader kallare an har. Ja, tank om jag da hade akt direkt till Malmberget, da hade skillnaden varit 60 grader. Huvva. Fast just nu ar det lite svalare, for nu ar regnar och askar det. Men det ar mest skont tycker jag... jag har mest hangt i skuggan ialla fall. Men fraknar har jag fatt, bade pa knana och vaderna!
Har ar en artikel som aven ska laggas upp pa svenska Roda Korsets interna nat som jag skrivit:
Precis som overallt i varlden ar kvinnorna generellt mer utsatta an mannen i zambia. Mitt fokus under min tid i Livingstone har varit pa kvinnornas situation i allmanthet och prostitution i synnerhet.
Eftersom det ar helt okej for en man att ha flera partner men otankbart att en gift kvinna skulle ha fler an en, sa riskerar kvinnan at tbli smittad av hiv aven fast hon ar trogen. Nar det kommer till prostituion ar hiv valdigt utbrett bland kvinnorna som saljer sex och bland mannen som koper. Mannen riskerar sedan att dessutom smitta sina fruar nar de kommer hem.
Corridors of hope ar en amerikanskstodd organistation som framst jobbar for att kvinnorna inte ska ga med pa att ha sex utan kondom, oavsett hur mycket eller lite mannen an betalar. De gor aven intervjuer och haller workshops om hur viktigt det ar att anvanda kondom och om huv/aids, bade for de prostituerade och for lastbilschafforerna som ar den storsta gruppen kopare.
Nar man kollar pa hivprevalensen i Zambia ar den som hogst langst rutten som lastbilarna aker. Detta pagrund av just det faktum att mannen ofta har flera flickvanner, och lastbilschafforerna har da dessa pa olika stallen langs vagen de kor. Dessa flickvanner ar inbte sallan prostituerade, och formodligen flickvan till mer an en lastbilschaffor. Har da en av kvinnorna eller mannen hiv sa sprids det valdigt latt till valdigt manga.
Hur mycket en kvinna som saljer sexuella tjanster kan tjana varierar mellan allt fran 3000-250000 kwacha (5-400SEK) allt beroende pa om det ar i stan eller ute i compounds och om det ar for en kvart eller en hel natt. Det som ar mest forvanande ar att aven om kvinnorna tjanar runt 100000 kwacha per kvall sa forbattras inte deras liv avsevart mycket. De som jobbar inne i stan och far sina kunder pa klubbar ar de som tjanar bast, och de kan pa sin hojd lyxa till det med harprodukter eller liknande. Manga av kvinnorna bor i guesthouses, och da ska hyran betalas dar som ofta ligger pa runt 25000 per natt. Sen ska mat kopas, inte bara till henne sjalv, utan till hela familjen, och matpriserna i Zambia ar ungefar detsamma som i Sverige. Men dessa kvinnor har inget annat val. Alternativet skulle vara att se sin familj svalta. Hade vi inte haft ett sa pass bra valfardssystem som vi faktiskt har i Sverige, med gratis skolgang och sjukvard, sa hade vi nog ocksa haft prostitution i liknande utstrackning som i Zambia.
Men man far inte glomma bort att det finns organistationer som Corridors of hope. Sa visst hander det saker, det tar bara lite langre tid an man skulle vilja. Men hoppet om forandring, och om en minskning av bade prostitution och hiv, ar fortfarande starkt.
Har ar en artikel som aven ska laggas upp pa svenska Roda Korsets interna nat som jag skrivit:
Precis som overallt i varlden ar kvinnorna generellt mer utsatta an mannen i zambia. Mitt fokus under min tid i Livingstone har varit pa kvinnornas situation i allmanthet och prostitution i synnerhet.
Eftersom det ar helt okej for en man att ha flera partner men otankbart att en gift kvinna skulle ha fler an en, sa riskerar kvinnan at tbli smittad av hiv aven fast hon ar trogen. Nar det kommer till prostituion ar hiv valdigt utbrett bland kvinnorna som saljer sex och bland mannen som koper. Mannen riskerar sedan att dessutom smitta sina fruar nar de kommer hem.
Corridors of hope ar en amerikanskstodd organistation som framst jobbar for att kvinnorna inte ska ga med pa att ha sex utan kondom, oavsett hur mycket eller lite mannen an betalar. De gor aven intervjuer och haller workshops om hur viktigt det ar att anvanda kondom och om huv/aids, bade for de prostituerade och for lastbilschafforerna som ar den storsta gruppen kopare.
Nar man kollar pa hivprevalensen i Zambia ar den som hogst langst rutten som lastbilarna aker. Detta pagrund av just det faktum att mannen ofta har flera flickvanner, och lastbilschafforerna har da dessa pa olika stallen langs vagen de kor. Dessa flickvanner ar inbte sallan prostituerade, och formodligen flickvan till mer an en lastbilschaffor. Har da en av kvinnorna eller mannen hiv sa sprids det valdigt latt till valdigt manga.
Hur mycket en kvinna som saljer sexuella tjanster kan tjana varierar mellan allt fran 3000-250000 kwacha (5-400SEK) allt beroende pa om det ar i stan eller ute i compounds och om det ar for en kvart eller en hel natt. Det som ar mest forvanande ar att aven om kvinnorna tjanar runt 100000 kwacha per kvall sa forbattras inte deras liv avsevart mycket. De som jobbar inne i stan och far sina kunder pa klubbar ar de som tjanar bast, och de kan pa sin hojd lyxa till det med harprodukter eller liknande. Manga av kvinnorna bor i guesthouses, och da ska hyran betalas dar som ofta ligger pa runt 25000 per natt. Sen ska mat kopas, inte bara till henne sjalv, utan till hela familjen, och matpriserna i Zambia ar ungefar detsamma som i Sverige. Men dessa kvinnor har inget annat val. Alternativet skulle vara att se sin familj svalta. Hade vi inte haft ett sa pass bra valfardssystem som vi faktiskt har i Sverige, med gratis skolgang och sjukvard, sa hade vi nog ocksa haft prostitution i liknande utstrackning som i Zambia.
Men man far inte glomma bort att det finns organistationer som Corridors of hope. Sa visst hander det saker, det tar bara lite langre tid an man skulle vilja. Men hoppet om forandring, och om en minskning av bade prostitution och hiv, ar fortfarande starkt.
lördag 14 februari 2009
Jahapp, da har man varit i Livingstone ytterligare en vecka. Det borjar verkligen kannas som hemma nu. Det kandes lite som att komma hem nar vi kom till Jollyboys igen. Speciellt efter att ha bott pa Abandent Life Fellowship i Lusaka som pa riktigt ar en sekt. En dag nar vi kom tillbaka dit var det lite folk i kyrksalen dar, fyra stycken stod i varsit horn och talade i tungor medan en annan lag pa golvet och skakade. Det var helt galet. En annan gang lat det som att de slog en tjej, for det lat som nan som skrek och grat. Sa det var ingen lugn och ro dar inte. Tacka vet jag Jollyboys. Men det var lite konstigt nar man kom tillbaka dit och inte kande igen nagon forutom de andra svenskarna och norskorna. Igar kom det massa nytt folk igen ocksa. Men vi ar nu 9 svenskar i 16 baddsrummet. Sen pa sondag kommer en till, och pa tisdag kommer 4 till fran klassen...
Jag har bytt fokus har lite fram och tillbaka, vet inte riktigt vart det landar an, men om kvinnors situation ialla fall. Pa mandag ska jag forst gora en intervju pa Corridors of Hope som jobbar med prostituerade, inte med att fa bort dem fran gatan, for det ar alldeles for utbrett med prostitution, sa de satsar pa att kvinnorna ska vara sakra ialla fall, och att kondom alltid ska anvandas. Sa man kan saga att de jobbar nastan som ett fackforbund, alla kvinnor gar ihop sa att ingen man ska fa kopa sex utan att anvanda kondom, och han ska da inte heller bara kunna ga till en annan kvinna heller, for att alla har gatt ihop. Men det ar svarare nu nar det kommer sa manga nya kvinnor fran Zimbabwe...
Sen pa eftermiddagen har jag en intervju med en kvinna fran YWCA som jobbar mycket med utsatta kvinnor, misshandlade bade fysiskt och psykiskt. Sa det ska ocksa bli valdigt intressant.
Ser verkligen framemot att komma hem nu, har ju sa mycket att se framemot! Sen tankte jag gora en liten onskelista pa mat nar jag kommer hem, mamma.
1. Palt (om du hittar det nanstanns dar i storstaan. Ska tydligen finnas pa Ica eller Coop i Sickla Udde)
2. Pannkakor
3. Kottbullar med makaroner
4. Morkt brod som inte smakar socker!
5. Ost & skinka
6. Mjolk
7. Bryggkaffe (fast snabbkaffet jag hittade igar smakar helt okej faktiskt)
Kommer dock sakna att ata frukost utomhus varje dag, och att overhuvudtaget vara utomhus hela dagarna. Och Mystique och Fanta som bor pa Jollyboys (katterna alltsa, har jag skrivit om dom innan kanske?). Och aven om jag mest bara hanger i skuggan hela dagarna sa kommer jag sakna solen och varmen. Fy, kommer ju fa verkligen fa en koldchock nar jag kommer hem.
Jag har bytt fokus har lite fram och tillbaka, vet inte riktigt vart det landar an, men om kvinnors situation ialla fall. Pa mandag ska jag forst gora en intervju pa Corridors of Hope som jobbar med prostituerade, inte med att fa bort dem fran gatan, for det ar alldeles for utbrett med prostitution, sa de satsar pa att kvinnorna ska vara sakra ialla fall, och att kondom alltid ska anvandas. Sa man kan saga att de jobbar nastan som ett fackforbund, alla kvinnor gar ihop sa att ingen man ska fa kopa sex utan att anvanda kondom, och han ska da inte heller bara kunna ga till en annan kvinna heller, for att alla har gatt ihop. Men det ar svarare nu nar det kommer sa manga nya kvinnor fran Zimbabwe...
Sen pa eftermiddagen har jag en intervju med en kvinna fran YWCA som jobbar mycket med utsatta kvinnor, misshandlade bade fysiskt och psykiskt. Sa det ska ocksa bli valdigt intressant.
Ser verkligen framemot att komma hem nu, har ju sa mycket att se framemot! Sen tankte jag gora en liten onskelista pa mat nar jag kommer hem, mamma.
1. Palt (om du hittar det nanstanns dar i storstaan. Ska tydligen finnas pa Ica eller Coop i Sickla Udde)
2. Pannkakor
3. Kottbullar med makaroner
4. Morkt brod som inte smakar socker!
5. Ost & skinka
6. Mjolk
7. Bryggkaffe (fast snabbkaffet jag hittade igar smakar helt okej faktiskt)
Kommer dock sakna att ata frukost utomhus varje dag, och att overhuvudtaget vara utomhus hela dagarna. Och Mystique och Fanta som bor pa Jollyboys (katterna alltsa, har jag skrivit om dom innan kanske?). Och aven om jag mest bara hanger i skuggan hela dagarna sa kommer jag sakna solen och varmen. Fy, kommer ju fa verkligen fa en koldchock nar jag kommer hem.
söndag 8 februari 2009
Safari
Resan borjade i torsdags. Vi flog fran Lusaka International Airport till Mfuwe dar South Luangwas national park ligger. Vi flog i ett plan med 18 platser, det var valdigt litet. Planet krangde ganska mycket, och det var ganska turbulent dar ett tag, men jag tycker sant bara ar spannande. Tva andra i klassen madde mest illa av det och spydde... Men nar vi val landade hade vi ingenting att klaga pa resterande av tiden.
Vi blev hamtade pa flygplatsen av personal fran Mushroom Lodge dar vi skulle bo. Sa da akte vi i riktiga safaribilar, oppna med hoga saten. Pa vagen till lodgen sag vi massa babianer, impalas och en flodhast.
Val framme pa lodgen mottes vi av annu mer personal och en man som stod och delade ut fuktiga sma ihoprullade handdukar. Sen fick vi en valkomstdrink ocksa...
Allt vi visste innan var att vi skulle bo tva och tva i nan slags stuga, sa vi trodde att det skulle vara sma stugor som inte rymde mycket mer an tva sangar. Men vi kunde inte ha mer fel. Rummen, eller lagenheten kan man nastan kalla den, hade ett slags vardagsrum som var forsta rummet man kom in i, med en tresitssoffa, tva fotoljer, soffbord och ett litet skrivbord. Sen fanns det tva sangar, en dubbelsang och en enkelsang, med stora, hela, myggnat. Badrummet sen.. oj oj oj. Stort fint, och frascht. Separat dusch och toalett. Fran toaletten fanns en slags liten balkong med en till dusch. Duscharna hade tre olika installningar, massage, soft och rain. Som inte det var nog hade vi jaccuci ocksa!
Precis nedanfor husen var det en flod dar det bodde bade flodhastar och krokodiler. Och i tradet precis utanfor brukade aporna hoppa i ibland. Forsta natten horde vi nat slags morrande, eller vralande nanstans utanfor huset. Vi trodde forst det var flodhastar, men morgonen efter fick vi veta att det var lejon som hade varit dar...
Pa sjalva safariturerna da sa sag vi massa elefanter och giraffer, mer babianer och impalas, och hyenor, och flodhastar... inga lejon dock. Men vi har ju hort dem ialla fall.
Men Mushroom Lodge var sa fruktansvart lyxigt. Till lunch var det buffe med allt mojligt, kott, kyckling, fisk... riktig mat helt enkelt. Och fruktsallad till efterratt, och forsta middagen hade de dukat upp precis vid poolen och det var sa sjukt mysigt! Dessutom var vi de enda som bodde dar da. Det var verkligen 5 stjarnigt lyxigt.
Nu ska jag fortsatta kika runt pa marknaden.
Mitt zambiska mobilnummer ar forresten 0978586329. Det funkar dock bara ibland... det beror lite pa hur molnen star, och ibland kommer det hundra sms fast jag bara skickat ett. Det beror pa om det svenska mobilnatet har samarbete med Zambia eller inte, och de far isa fall inte bekraftelse pa att det gatt fram osv...
Ha det bra allesammans, imorgon aker jag tillbaka till Livingstone. Dar blir det nu att fokusera pa kvinnors situation, framst pa arbetsmarknaden, och prostitution.
Kram pa er!
Vi blev hamtade pa flygplatsen av personal fran Mushroom Lodge dar vi skulle bo. Sa da akte vi i riktiga safaribilar, oppna med hoga saten. Pa vagen till lodgen sag vi massa babianer, impalas och en flodhast.
Val framme pa lodgen mottes vi av annu mer personal och en man som stod och delade ut fuktiga sma ihoprullade handdukar. Sen fick vi en valkomstdrink ocksa...
Allt vi visste innan var att vi skulle bo tva och tva i nan slags stuga, sa vi trodde att det skulle vara sma stugor som inte rymde mycket mer an tva sangar. Men vi kunde inte ha mer fel. Rummen, eller lagenheten kan man nastan kalla den, hade ett slags vardagsrum som var forsta rummet man kom in i, med en tresitssoffa, tva fotoljer, soffbord och ett litet skrivbord. Sen fanns det tva sangar, en dubbelsang och en enkelsang, med stora, hela, myggnat. Badrummet sen.. oj oj oj. Stort fint, och frascht. Separat dusch och toalett. Fran toaletten fanns en slags liten balkong med en till dusch. Duscharna hade tre olika installningar, massage, soft och rain. Som inte det var nog hade vi jaccuci ocksa!
Precis nedanfor husen var det en flod dar det bodde bade flodhastar och krokodiler. Och i tradet precis utanfor brukade aporna hoppa i ibland. Forsta natten horde vi nat slags morrande, eller vralande nanstans utanfor huset. Vi trodde forst det var flodhastar, men morgonen efter fick vi veta att det var lejon som hade varit dar...
Pa sjalva safariturerna da sa sag vi massa elefanter och giraffer, mer babianer och impalas, och hyenor, och flodhastar... inga lejon dock. Men vi har ju hort dem ialla fall.
Men Mushroom Lodge var sa fruktansvart lyxigt. Till lunch var det buffe med allt mojligt, kott, kyckling, fisk... riktig mat helt enkelt. Och fruktsallad till efterratt, och forsta middagen hade de dukat upp precis vid poolen och det var sa sjukt mysigt! Dessutom var vi de enda som bodde dar da. Det var verkligen 5 stjarnigt lyxigt.
Nu ska jag fortsatta kika runt pa marknaden.
Mitt zambiska mobilnummer ar forresten 0978586329. Det funkar dock bara ibland... det beror lite pa hur molnen star, och ibland kommer det hundra sms fast jag bara skickat ett. Det beror pa om det svenska mobilnatet har samarbete med Zambia eller inte, och de far isa fall inte bekraftelse pa att det gatt fram osv...
Ha det bra allesammans, imorgon aker jag tillbaka till Livingstone. Dar blir det nu att fokusera pa kvinnors situation, framst pa arbetsmarknaden, och prostitution.
Kram pa er!
söndag 1 februari 2009
Lusaka igen.
Ar tillbaka i Lusaka nu, kom i gar eftermiddag. Igar kvall var vi pa middag hos en fran Roda Korset, det var valdigt gott med ordentlig mat och efterratt! I fredags var vi ut och at middag ocksa, valdigt skont att slippa laga sjalv for en gangs skull. Da blev det pizza. Vi var ut 5 fran oss, + 2 andra svenskar, 2 norska tjejer, 2 amerikanska killar och en fran Australien som vi traffat pa Jollyboys. Det var valdigt trevligt, och skont att komma bort lite fran Jollyboys aven om det ar sjukt harligt att vara dar ocksa.
Pa torsdag aker vi pa safari, det ska bli hur kul som helst. Tva natter, och vi aker ut morgon och kvall, sa jag hoppas verkligen vi far se alla big 5. Helst lejon och elefanter, och en levande giraff skulle inte vara fel heller.
Har forsokt ladda upp bilder men datorerna har gar lite for segt for det, sa ni far nog tyvarr vanta tills jag kommer hem.
Nu ska jag fortsatta kika runt pa en marknad har, far se nar jag skriver igen.
Puss och kram
Pa torsdag aker vi pa safari, det ska bli hur kul som helst. Tva natter, och vi aker ut morgon och kvall, sa jag hoppas verkligen vi far se alla big 5. Helst lejon och elefanter, och en levande giraff skulle inte vara fel heller.
Har forsokt ladda upp bilder men datorerna har gar lite for segt for det, sa ni far nog tyvarr vanta tills jag kommer hem.
Nu ska jag fortsatta kika runt pa en marknad har, far se nar jag skriver igen.
Puss och kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)